Nu har jag förstått varför många äldre personer äter så lite. De blir mätta på alla sina mediciner.
Redan nu är min ask med alla dagliga mediciner ganska välfylld. Hur ska den se ut om 20 år? (om jag lever då). Att ha MS betyder inte att man per automatik äter en massa tabletter. Min medicinering har bestått av sprutor eller dropp, men den tiden då man kunde försöka hejda sjukdomens framfart är nu förbi. Nu får man istället förlita sig på ödet eller någon högre makt som ser till att försämringen går så långsamt som möjligt.
Jag började fylla min dosett då jag fick en stroke. Tack och lov gav den mig inte några andra följder än mediciner. Nu skulle det ätas blodförtunnande, blodtryckssänkande mm. Sen opererade jag bort halva sköldkörteln och började ersätta den funktionen med mediciner. Och så var det den avskydda nervsmärtan i foten som numera genererat i 5 tabletter av olika slag per dag.
Alla dom här medicinerna tar ju slut vid olika tillfällen. Det gäller att ha koll på det. Och ha koll på vilka som fortfarande har gällande recept eller om man måste se till att förnya något.
Så varje söndagskväll sitter jag där med alla medicinförpackningar framför mig för att sortera i min dosett. Och naturligtvis min medicinlista på 1177. Som sällskap har jag katten Ricky som förväntansfullt väntar på att jag ska lägga en tom karta åt sidan så att han kan undersöka vad det är. Kartorna luktar väl lika olika och kanske är dom gjorda av olika materiel. Undrar om dom tänkte på katterna när dom tillverkades? Tänkte att här stoppar vi i lite kattmynta så åtminstone katterna får en trevlig stund.